Mattias Leidevall

Hej och välkomna till Mattias "Leidy" Leidevalls blogg! Här kommer jag skriva mycket om en massa olika ämnen som berör mitt liv i allmänhet, min tid på högskolan, musik, filosofiska tankar och mina intressen. Jag försöker uppdatera så mycket det går och förhoppningsvis är inte alla inlägg likadana.

Fredagen!

Publicerad 2010-07-03 14:54:57 i Allmänt

Robert Belfour: Ett ord. Hypnotisk. Robert Belfour är en legend på sätt och vis, han är en av de få stora gamla bluesgubbar som fortfarande lever och frodas. Han sitter och snackar riktigt skönt mellansnack och han är jävligt rolig när han drar historier om sitt liv. Dessutom så sitter han då bara där och häver ur sig helt sjuka grejer på gitarr. Han förklarar att det är en ny gitarr så han måste stämma den då och då eftersom den lätt hoppar ur sin stämning. Han låtar är bra och de känns som riktigt härliga gamla blues låtar som gör mig riktigt nöjd även fast hans spelnin är lite kort för det verkar som han blir förvånad när han inte har någon tid kvar att spela. Dessutom så tror jag att detta var hans första Sverige besök och han njöt verkligen av det, dessutom var det en riktigt stor publik som samlats på Athena för att se han. Vem bryr sig om man kunde låtarna och sjunga med? När det är så här så ska man stå still och bara lyssna.

10/10


As I Lay Dying:
Nja, Metalcore har aldrig varit någon favorit men As I Lay Dying är faktiskt bra. De har scennärvaro, bra ljud (med en baskagge som känns in i benmärgen) men jag hinner inte hörra mer än ett par låtar innan det är dags att gå till Billy Talent. men det jag hörde var bra.

7/10


Billy Talent:
Jag tror att jag inte orkar skriva hur grymt Billy Talent var. Ord är överflödiga och de kan beskrivas som ett av de bästa kanadensiska banden. Jag tvivlar lite på de först även om deras låtar är fantastiskt bra så saknas mellansnack och den "riktiga energin" men helt plötsligt så vänder absolut allt och det blir an av de bästa spelningarna under festivalen. Dessutom fångar jag Benjamin Kowalewicz vattenflaska och dricker upp vattnet. Så jag är fan mer än nöjd.

10/10


The Hives: Enligt backdroppen heter de The Hiv, vet inte om bandet är medvetna om det. Jag gillar The Hives musik och de har ett riktigt sväng i sina låtar Pelle Almkvist är en riktigt duktig sångare med mycket karisma. Han håller upp allting och har äntligen släppt snacket med att The Hives i princip uppfann hjulet. Det är numera snack med publiken han för och han gör det bra. Resten av bandet är som vanligt bra och Chris Dangerous är en mänsklig metronom enligt Almkvist, jag föredrar att säga att han är en stadig trummis. Hur man än säger så är de riktigt grymma och jag står kvar och njuter. Tyvärr så blir jag så djävulskt hungrig så jag sticker och äter när The Hives ska föreställa att de slutat spela. Men sanningen är att de har en halvtimme kvar att spela och bara vill få det att verka som ett encore, vilket faktiskt är ett taktiskt drag för det verkar som de flesta artister har gett allt de kan och sedan struntat i ett encore. Men jag går ändå för jag är nöjde med de låtar jag hört.

8/10

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Leidy

Jag har bott i Borlänge hela mitt liv, men planerar att flytta långt bort efter jag läst klart Högskolan. Läser Ljud och Musikproduktion på Högskolan Dalarna. Spelar bas och spelade tidigare i Mind Pollution. Spelar även trummor. Ljud, Spel och Film besatt. Funderar på att bli Foley artist eller radioprogramledare efter utbildningen är klar. Gillar också träning, speciellt styrka och löpning.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela