Mattias Leidevall

Hej och välkomna till Mattias "Leidy" Leidevalls blogg! Här kommer jag skriva mycket om en massa olika ämnen som berör mitt liv i allmänhet, min tid på högskolan, musik, filosofiska tankar och mina intressen. Jag försöker uppdatera så mycket det går och förhoppningsvis är inte alla inlägg likadana.

Onsdag/Torsdag

Publicerad 2010-07-02 13:41:23 i Allmänt

Här kommer en recension av de banden jag såg på P&L under Onsdagen och Torsdagen.

Tomas DiLeva: Har aldrig trott att han varit något att lyssna på men han imponerar faktiskt otroligt mycket. Hade tänkt mig att det skulle vara Vem ska jag tro på och sen bara en massa skit. Men så var det inte utan han leverar en hel del sköna egna låtar med en härlig syntmatta. Att han dessutom slänger in covers som Man in the mirror och Personal Jesus är ju bara ett riktigt stort plus. Dock imponeras jag inte så mycket av hans mellan snack, men det är inget som stör mig så mycket faktiskt.

8/10


Torsdag


NOFX: Denna "trallvänliga hardcorepunk" är inte så dålig faktiskt. Det blir en hel del olika låtar med drag medan det ibland känns lite ostrukturerat bland låtarna. Grabbarna i NOFX saknar dock inte humor så deras mellansnack blir flera gånger humoristiskt, bland annat när sångaren/basisten Fat Mike ser att det är en liten unge i publiken och börjar lära han en hel del sjuka olika slang uttryck på Engelska varefter han förklarar för pappan att man inte tar med sina ungar till en NOFX konsert. De är inte barnvänliga. Men i övrigt är deras ljud bra också fast än Eldorado scenen är känd för att man måste stå i mitten av den för att få riktigt bra ljud.

7/10


Alice In Chains: Som jag har väntat på dessa legendarer. De tillsammans med Nirvana, Soundgarden och Pearl Jam startade ju förfan grunge rörelsen! (även om det kändes som att det var Nirvana och Alice In Chains som definerade ljudet mest, Pearl Jam och Soundgarden lät lite mer arena rock aktiga) De börjar starkt och det blir bara bättre ju längre de håller på. Jag sjunger nästan lungorna ur mig tillsammans med låtar som Man In the Box, Would, Them Bones, No Excuses och Check My Brain. Bandet är stabilt med Sean Kinney bakom trummorna och Mike Inez tunga basslingor. Jerry Cantrell gör som vanligt ett grymt gitarrarbete med härliga melodier och hans sång låter nästan lika bra som på de gamla live videos man tittat på. Och nu sångaren William DuVall som ersatt Layne Staley och jag måste bara säga det. Han gör ett fantastiskt bra jobb! Han är kanske inte direkt jättelik Staleys röst men hans röst passar ändå så perfekt in. Ljudet på sången krånglar lite och DuVall får ta i som satan men publiken hjälper han. Duvall är inte direkt blyg och har tillochemd tränat in en del svenska för sitt besök här. Cantrell är mer tystlåten i sitt mellansnack och säger oftast bara vad låten heter, men det gör han cool på sitt sätt. Överlag är det en helt fantastiskt spelning och jag hoppas på ett återbesök i Sverige så snart som möjligt.

10/10


Them Crooked Vultures:
Kan det bli en större supergroup än så här? Nej jag tror fan inte det. John Paul Jones, Dave Grohl och Josh Homme ger verkligen allt de har och de är riktigt bra. Dock så har jag om jag ska säga det aldrig varit ett jättefan av Homme's sång. Det är inte det att han är dålig, jag tycker bara att den passar bättre till Queens of the Stoneage och inte i det här bandet. Här skulle de haft någon med en riktigt bluesig stämma som kunde sjunga med dem. Homme är dock fantastisk på att spela gitarr och det blir en underhållande stund med grabbarna med lite improvisation och mycket härliga låtar. Grohl visar att han fortfarande är en riktig jävel på att lira trummor och John Paul Jones är fortfarande en av de mest underskattade basisterna i världshistorien. Överlag är det bra även om jag tycker ljudet krånglar lite för dem.

8/10




Meshuggah:
Ska jag vara helt ärlig? Jag var inte direkt peppad att se Meshuggah (mest för att jag visste att jag kunde ha sett Mastodon om Bill Kelliher inte fått pankrit eller vad det heter) men när väl Mesuggah börjar spela och efter tre eller fyra moshpits senare så kan jag ju säga att det var helt jävla underbart. Energin på Meshuggah är helt fantastisk och bandets musik är grym (fast jag inte lyssnat på dem tidigare) de kallar sig för proggressiv death metal och det stämmer ganska bra det. Det är inte överdrivet snabbt som vanlig death metal men nog innehåller det elemnten som tunga gitarr riff och halv distad bas, men nästan inga blast beats alls, detta ska man tacka Thomas Haake för. En av Sveriges grymmaste death metal trummisar. Dessutom märker man även att det är proggressivt eftersom det blir några taktbyten och lite synkoper här och var. Ljudet är bra och jämnt (vilket kan vara svårt att få till med Death Metal) men det saknas kontakt med publiken och dett känns som att Meshuggah vet att de är ett sista minuten inhyrt band, men det är väl så att de har inte så mycket att säga till oss iallafall. Men självklar är det en riktigt bra spelning de gör och de lämnar mig riktigt nöjd med kvällen som varit

8/10

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Leidy

Jag har bott i Borlänge hela mitt liv, men planerar att flytta långt bort efter jag läst klart Högskolan. Läser Ljud och Musikproduktion på Högskolan Dalarna. Spelar bas och spelade tidigare i Mind Pollution. Spelar även trummor. Ljud, Spel och Film besatt. Funderar på att bli Foley artist eller radioprogramledare efter utbildningen är klar. Gillar också träning, speciellt styrka och löpning.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela