Mattias Leidevall

Hej och välkomna till Mattias "Leidy" Leidevalls blogg! Här kommer jag skriva mycket om en massa olika ämnen som berör mitt liv i allmänhet, min tid på högskolan, musik, filosofiska tankar och mina intressen. Jag försöker uppdatera så mycket det går och förhoppningsvis är inte alla inlägg likadana.

B-Uppsats

Publicerad 2013-06-03 19:26:00 i Cigarrer och Alkohol

Hej ni saknade vänner och fiender i cyberspace! (keep your friends close, but your enemy closer liksom) Jag lever faktiskt, fro det eller ej, men jag har haft mycket att göra med att skriva en B-Uppsats som tagit bort så mycket fritid från mig. Men nu är jag klar och ska bara komplettera lite småsaker innan jag kan kalla mig ledig och se fram emot lite vanligt sommarjobb.

Ska och fiska med Marcus nu på nationaldagen. Jag är också sugen på fest igen. Dock var det ju inte så länge sen. Kanske börjar smått bli beroende av alkohol. Jag måste nog med tanke på alkoholismen som trots att den inte är i rakt nedstigande led tänka mig för lite mer. Fast jag tror det är mer att sällskapet som är det roliga. Kan vara nykter och ha lika roligt!

Hörs snart igen!

10 Basister som inspirerat mig.

Publicerad 2013-05-12 01:12:00 i Allmänt

 
Då var det väl dags att försöka skriva lite här på bloggen igen (nu när jag har gott om tid antar jag att det är lika bra att göra det så mycket man kan!). Så här kommer en kort sammanfattande lista över tio basister som jag har tagit mycket insiration ifrån. Dock finns det en hel del fler jag skulle kunna nämna men de fick inte plats tyvärr.
 
10. Alex Webster (Cannibal Corpse): Under mycket lång tid var jag aldrig något riktigt fan av Death Metal. Ska jag vara ärlig är jag fortfarande inte det. Så nu kan man ju fundera varför jag helt plötsligt började gilla ett sådant extremt hårt band som Cannibal Corpse. Det beror helt och hållet på Alex Webster, basisten som spelar Death Metal med en ren och klar ton på basen och spelar idiotsnabbt med sina fingrar. Han öppnade nya vyer för mig så därför förtjänar han en plats på listan. "Alex visar lite tips och tricks".
 
9. Cliff Burton (Metallica): Cliff har kanske aldrig varit den största inspirationen för mig så, men jag glömmer aldrig hur impad jag var över hans spelstil när jag precis började. Han skulle dock ha legat lite högre i mixen, det eller så skulle hans "sound" varit lite mer mid och high då James och Kirks gitarrer ofta är relativt basiga. Men hur som helst, han inspirerade mig defintivt till att använda mig av effekter till basen när det passade. "Orion av Metallica med basen lite högre"
 
8. Nikki Sixx (Mötley Crüe): Hans bassspel är kanske inte något speciellt så men var det något jag gillade med Nikki Sixx så var det just hans passion och stil. Han har aldrig rubbat på drömmen och han såg alltid cool ut! Han var en av dem som verkligen fick in mig på banan att spela bas från första början. "En av mina favoriter av Nikki Sixx's låtar"
 
7. Tim Commerford (Rage Against The Machine, Audioslave): Förutom att spela grymma basslingor så var Tim Commeford än av de vars bassljud på skivorna jag alltid gillade och försökte så gott det gick att imitera (på den tiden visste jag faktiskt inte hur stor påverkan tekniker och mixare har på en skivas ljudbild). Trots att jag inte kunde imitera ljudet sådär superbra så gillade jag att spela med till hans basgångar. De var roliga och inte allt för svåra. Perfekt för en nybörjare. "RATM Take The Power Back"
 
6. Geddy Lee (Rush): Mannen som kan spela idiotiskt komplicerade basgångar och sjunga fantastiska melodier över detta! Ja jag vet inte riktigt hur man gör det men jag har Geddy Lee att tacka för att alltid fortsätta utvecklas åt det bättre hållet. Hans basljud på vissa plattor var också fantastiskt bra! "The Analog Kid av Rush är min absoluta favorit"
 
5. Sting (The Police, solo): Nu måste ni ju fundera lite varför. Men Sting är en av mina absoluta favoriter! Både hur han sjunger och hur hans basspel insipirerade mig många gånger. Mycket av det basspel jag gjorde med Mind Pollution var till stor del Sting's förtjänst! "Message In A Bottle var en av de första låtar jag kunde spela helt utan problem"
 
4. Flea (Red Hot Chili Peppers): Såväl Flea's slap-bass spelande och hans andra melodiska slingor har påverkat mig på så många olika sätt att det är svårt att förklara det. Men hans filosofiska inställning till att spela bas med att hålla det enkelt och rytmiskt med vissa komplexa saker då och då har verkligen influerat mitt basspel mycket mer än vad jag trott. Så ser min syn på att spela bas fortfarande ut och jag tycker det fungerar bra. Bättre att hålla sig till rytmen liksom med några coola melodier här och var. Tack för det Flea! Jag är skyldig dig mycket! "The Zephyr Song är en av RCHP låtarna jag finner mest rolig att göra ett cover på och spela bas!"
 
3. Geezer Butler (Black Sabbath): Denne man spelar många av sina basfills väldigt bluesigt av sig. Och trots att jag nog aldrig tänkt på det tidigare har jag verkligen märkt hur mycket mina fills när jag spelar liknar sättet Geezer Butler spelar på. Jag växte upp med Sabbath och har alltid älskat dem. Sen att Geezer's basljud kunde varit bättre går ju att disskutera men generellt har han varit en stor inspiration. "Ingen låt sammanfattar Geezer Butler's spelstil mer än War Pigs"
 
2. Duff McKagan (Guns' N' Roses, Velvet Revolver, Loaded): Duff MacKagan's stil när han spelar är rakt på sak. Han skiter fullständigt i alla normer och kör på ren rock n' roll. Det gillar jag! Han var faktiskt en av de första som jag verkligen fattade stort tycke för när det kom till spelstil för han visade att man inte alltid behövde köra raka basgångar med fjärdedelar eller åttondelar utan man kunde faktiskt följa gitarrens riff väldigt mycket och få det att låta riktigt bra. Att då och då slänga in fills is synk med trummor och innan ny takt var också något jag lärde mig tidigt av han. Jag köpte till och med en vit Fender Precision Bass för att efterlikna hans gamla Fender från 80-talet. Tack för att du är en sådan stor inspiration Duff! "Rocket Queen är Duff i sitt esse!"
 
1. Cliff Williams (AC/DC): Nu kanske ni tror jag blivit tokig! Vad har Cliff Williams någonsin gjort som varit så viktigt för mig? Jo det ska jag berätta! Han och Phil Rudd är nog något av den mest stabila rytmsektionen i dagens musivärld. Visst, han spelar i princip väldigt sällan något som sticker ut mycket, ofta är det rak takt eller så följer han gitarr riffen som bröderna Young häver ut mot han. Men det gör ju att hans mer komlicerade saker verkligen sticker ut mycket mer än vad man kan ana! Och hade det inte varit för Cliff och AC/DC för den delen tror jag att jag aldrig hade börjat med musik på det sättet som jag gjort nu. Jag hade kanske aldrig skrivit om det jag just nu skriver om. Så tack Cliff för att du fick mig att börja spela bas! "Love Hungty Man innehåller Cliff Williams mer funkiga sida"
 
Tröstpriser går till Tom Hamliton (Aerosmith) för många fantstiskt roliga och sköna basgångar. Frank Bello (Anthrax) snabb som satan och grymt duktig och Dave Ellefson (Megadeth) eftersom Peace Sells var den första riktigt tuffa basslinga jag lyckades bemästra helt!
 
Vi hörs snart igen!
 
Ciao!

Vart är världen påväg?

Publicerad 2013-04-16 16:04:25 i Allmänt

Ingen kan väl ha missat 'att det skett ett terrorattentat i Boston under det stora maratonlopp som äger rum i staden varje år? Två bomber exploderade utan förvarning mitt i loppet, tre personer har dött och 100-talet är skadade. Många allvarligt. Sen finns det de personer som argumenterar med att hade samma sak skett i Syrien/Palestina hade ingen skrivit om det. Och visst fattar jag. år media idag är ganska snedvriden på många sätt.
 
Jag älskar dock hyckleriet att det spelar roll vart människor dör för att tidningar ska skriva om det. Allt vi intresserar oss av idag känns det som är våld. Vart man än gör eller upplever finns det mer och mer en stor prägel av våld.
 
Jag tror om jag ska vara ärlig att Anarkismen och Nihilismen är våra sanna jag men vi är för kloka anser vi för att följa våldets väg. Konstigt agrument egentligen, jag menar om vi är så kloka, varför ska vi då alltid trycka på den där länken på hemsidan som visar avrättningar och folk som dör på riktigt? Eller för den delen slåss på fyllan tills folk blir blodiga bara för att killen stirrade på fel sätt på en. Eller misshandla både verbalt och fysiskt personer för att de håller på ett annat sportlag eller har en annan läggning, religion eller något liknande? Vi visar våra sanna jag i sådana stunder tror jag. Därför har vi bildat ett system där lagar och personer med "makt" håller oss nedtryckta på ett bra sätt så att vår sanna väldigt våldsamma natur inte kommer fram. Vi vill hellre tragiskt nog se eller läsa om våld på avstånd som inte drabbar oss själva (Lyssna/Läs texten till Tool's låt Vicarious).
 
Visst vore det bättre att massmedia fördelade lika mellan våldet. Men spelar det någon roll? Ska  vi verkligen behöva läsa om all misär som sker i världen? Vi är redan så bortkopplade från verkligheten som vi är så varför försöka få oss att inse världens sanna jag? Kanske vi mår bäst av att bara blunda för allt,
 
Jag hyser dock hopp för männkligheten ändå. Vi kan nog överleva som ras, hoppas jag...men den här senaste tiden sen 11:e September kommer nog inte ses tillbaka på ett jättepositivt sätt om några år...ekonomiska kriser, krig, massa lidande oskyldiga civila, svält, klimatförändringar och död överallt.
 
Sådär nu har jag skrivit av mig lite. Hörs snart igen!
 
Ciao!
 
 
"You know, mankind's been trying to kill each other off since the beginning of time; now, we finally have the power to finish the job"
 
The Comedian i Watchmen är en av de figurer som på många sätt har en intressant inställning till världen och människan i största allmänhet.
 

OJDÅ!!!

Publicerad 2013-04-09 22:57:03 i Allmänt

Finns ingen ursäkt för att jag inte bloggat på så länge! Det finns verkligen ingen ursäkt. Medan jag funderar på vad jag ska skriva här så tipsar jag er att besöka min SoundCloud! Fyllde med bra musik (inspelad och mixad av mig!). Så in och lyssna! Ni kommer nog gilla det!

Min SoundCloud användare

 

Hörs snart igen! Nu är det dags att kötta vidare!

Öl recensioner?

Publicerad 2013-03-08 00:20:51 i Allmänt

Susanna, en av mina vänner tyckte att jag för att fylla ut min blogg skulle recensioner på olika sorters öl jag provat. Eller den mesta typen av alkohol för den delen som jag provar. Detta tyckte jag lät ganska smart med tanke på att jag inte tidigare kunnat handla alkohol själv. Vilket ibland gjort utbudet av alkohol att recensera ganska liten. 
 
Men nu är det väl dags!  Och jag kickar igång direkt med en personlig favorit;
 
Innis & Gunn Irish Cask Limited Edition Öl.
 

Den här ölen gillar jag verkligen! Provade den förra året och var då helt hooked! Så nu när jag kunde köpa den själv köpte jag ett par stycken för att se om jag fortfarande gillade den. Och det kan jag väl säga att jag gjorde. Det är en kombination av Proter och Stout och är en relativt mörk öl. Den är lagrad på whiskey fat som Innis & Gunn köpt av en av de mest kända triple distilled whiskeytillverkarna (vilket troligen betyder att faten tillhörde Jameson eller Tullamore Dew).
 
Den har en överraskande hög alkoholvolym på 7,4% vilket fick mig att tro att den tidigt skulle smaka för mycket alkohol. Men till min stora överraskning så gör det inte det. Det smakar istället till en början som lite choklad aktigt för att sedan avrundas med en viss ton av just Irländsk whiskey typ lite smak vanilj och ek. Mycket god är ölen och ni som gillar en mörkare typ av öl ska definitivt prova den!
 
Nu ska jag definitivt inte påstå att min beskrivning är rätt då jag inte är en expert eller ölprovare på professionell nivå utan det här är mina personliga åsikter. Hoppas dock att ni provar den. Den är faktiskt överraskande god. Till och med ni som kanske föredrar ljus öl kommer kanske att gilla den!
 
 
 
Den kommer dessutom ibland i en jävligt snyggt designad kartong. Önskade att jag faktiskt hade sparat den, riktigt vacker är den!
 

Luck of the Irish

Publicerad 2013-01-30 02:00:00 i Allmänt

Finns det ett ställe i närheten jag skulle vilja åka till så är det definitivt Irland. Både för dess sköna natur, goda öl och whiskey och intressanta musikhistoria. Men det finns nästan en änn mer viktig sak som gör Irländarna så unika i Europa.
 
De är extremt stolta över sitt ursprung och samtidigt så välkommnande in i gemenskapen. De är alltid patriotiska trots situationen och ger alltid sitt stöd när det behövs. Speciellt sant är detta när det kommer till deras supportrar inom sportens värld. Speceillt då deras fotbollssupportrar.
 

Har just tittat runt lite på nätet om den klassiska folkvisan "The Fields of Athenry" som många spelat in, den har blivit av en nationell supportersång (lite som Britterna har "You'll Never Walk Alone") en mycket vacker låt som alltid ger mig rysningar i refrängen. Och den här versionen kan vara något av det bästa inom fotbollssupporterväg jag missat tidigare. Inget kan klå Irländare när det kommer att omfamna sitt ursprung och stödja sitt lag genom allt. Trots att de visste att de skulle åka ut ur EM kvalgrupperna efter att Spanien petat in 4 mål mot 0 så sjöng de Irländska supportrarna vidare tills matchen var slut.

Riktigt mäktigt och något som speciellt vi Svenskar skulle ta efter, fast den ända låt vi har som är våran "inoficiella nationalsång" är "Öppna Landskap", och den är väldigt mjäkig i jämförelse...

Irländska supportrar i Gdansk sjunger The Fields of Athenry

 

Vilken är den Svenska analogen anser ni? Kanske vi behöver en riktig gemenskaps sång? Eller har vi redan det, vad tycker ni?

Long time no se I guess...

Publicerad 2013-01-27 23:51:45 i Allmänt

Ja det var ju ett tag sen jag satte mig ner och skrev här på bloggen. Men sanningen är att jag har inte riktigt fått tid att göra det förräns nu, det har varit mycket nytt i skolan igen och en massa andra saker som att jag fyllt år som gjort att jag inte hunnit med.
 
Som jag nämnde så har jag ju helt såhär plötsligt fyllt 20 år. En riktig milstolpe! Att kunna handla på Systembolaget är en skön känsla. Sen finns det andra saker som är lite jobbigare (som att betala 240 kronor mer för ett busskort är en sak). Fina presenter fick jag också och sist men inte minst så kom mina gamla barndomsvänner hit och grattade mig. Det är lika kul varje gång och vi har så jäkla roligt. En massa skratt och gamla minen delades som vanligt (och stark krydda åts det med, vilket jag inte fattar att vi inte lärt oss att det är så jävla korkat än).
 
Sedan var jag ut med Marcus på lördagen och vi träffade en hel del trevligt folk ute, flera av dem grattade mig i efterskott. Mycket trevlig kväll och kanske den sista på den lokala puben då den nu troligen byter ägare och kommer renoveras. Tragiskt men publivet går vidare. Jag gissar att det kommer bli ganska likt sig ändå!
 
Vi hörs snart igen, kanske tar ett tag nu när jag ska spela in x2, mixa x2 och göra en musikanalys som uppgifter i skolan men vi hörs definitivt snart igen! ;)

Om

Min profilbild

Leidy

Jag har bott i Borlänge hela mitt liv, men planerar att flytta långt bort efter jag läst klart Högskolan. Läser Ljud och Musikproduktion på Högskolan Dalarna. Spelar bas och spelade tidigare i Mind Pollution. Spelar även trummor. Ljud, Spel och Film besatt. Funderar på att bli Foley artist eller radioprogramledare efter utbildningen är klar. Gillar också träning, speciellt styrka och löpning.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela